Min vän Suzanne berättar om när hon fick bröstcancer.

Var dag ovan jord är en bra dag!

Plötsligt har jag fått något i kroppen som jag inte har kontroll över. Jag kan inte göra något åt det och det är jätteläskigt. Jag som är en levnadsglad person och ser möjligheter med allt, klagar sällan och ältar ingenting och det har varit en styrka under den här resan. Mitt i den här skiten är jag tacksam för att jag bara fick bröstcancer när det finns så många andra svårare cancerformer.

Jag fick en bröstcancerdiagnos

Allt gick så fort efter att jag fått bröstcancerdiagnosen hösten 2016. En månad efter opererades jag och efter fyra veckor fick jag min första kembehandling. Sex behandlingar beslutade läkarna om att jag skulle ha och de tre första ska hindra cancerceller att bilda sin dna sträng som gör att det inte bildas nya cancerceller, alltså sabbar fortplantningen av cellerna. De tre sista ska förhindra att cancercellerna sätter sig på skelettet.

Sjutton gånger ska jag ta en spruta i benet med tre veckors mellanrum, alltså cirka ett år. Det är ett komplement till cellgifter och innehåller antikroppar som kan känna igen och binda strukturer på cancerceller och sedan blockera livsviktiga signalvägar så att tumören krymper eller helt försvinner.

Jobbiga behandlingar och euforiska stunder

De här behandlingarna är jättejobbiga! Tänk er ett löpande band där alla kvinnor, de flesta hårlösa, ligger i en och samma sal. Mellan varje säng står en skärm för att ge lite integritet. Det enda vi hör i tre timmar är ljudet från maskinen som pumpar in det jäkla giftet i kroppen som ska sabba cellerna. Det är hemskt och känns så läskigt.

Efter behandlingarna mår jag jävligt illa och får extremt ont i kroppen. Jag känner mig som en 97-åring när det värker i muskler, svank, höft, ljumskar och lår. En hemsk beläggning sätter sig i munnen och allt smakar järn, slemhinnorna blir knottriga, ögon och näsa torra. Jag orkar ingenting!

Jag vet ju varför jag måste göra det här men känslan av att jag sänker kroppen helt vid varje behandling är så jobbig. Jag intalar mig själv varje gång – Nu jobbas det som fan i kroppen för att göra mig frisk! Efteråt måste jag ta motmediciner eftersom kembehandlingarna är så kraftfulla.

Men jag har också mina euforiska stunder. Det är mellan de hemska behandlingarna när jag känner att livet är på väg tillbaka och allt är helt fantastiskt. Det är otroligt skönt!

Varför vet vi inte mer

Allt det här vet vi så lite om och vi pratar ännu mindre om det. Man hör om personer i ens närhet som får olika cancerbesked och konstaterar att – jaha, en till! Det vi vet är att forskningen har kommit långt för just bröstcancer. Det pratas mycket om den medicinska behandlingen men mindre om hur man mår och hur det påverkar oss och våra relationer.

Det finns så mycket frågor…. hur känns det när bröstet är borta, ska jag välja ett inplantat och hur känns det? Bröst är ju en viktig kvinnlig symbol och hur kommer det att kännas att ha ett implantat och hur skulle det vara om jag inte valde att ha ett.

Att tappa håret då! Män rakar huvudet för att det är modernt och manligt men för en kvinna är det synonymt med att vara sjuk.  – Du har en fin huvudform och ditt ansikte kommer fram mer. Det hör jag ofta men vad spelar det för roll. När jag ser mig i spegeln ser jag en sjuk kvinna som mest liknar Skalleper i Ronja Rövardotter.

Jag tycker att vi skulle våga prata mer om de här viktiga frågorna!

Så mycket känslor och funderingar

Att få cancerbesked är jättejobbigt och hela familjen blir drabbad. Vi pratar väldigt mycket hemma på ett djupt plan om alla stora och tunga frågor och det är bra.

För mig är det också viktigt att uttrycka mina känslor och tankar med någon som inte är mig så nära och det tror jag alla behöver. Följdsjukdomar, prioriteringar i livet, tycker min man om mig fast kroppen förändrats, mister jag den jag älskar, vår nytta på jorden och vad ska vi hinna med.

Att få ett cancerbesked är en riktig wakeup och ställer prioriteringar och val på sin spets.

Alla vill så väl   

Varje morgon när jag vaknar bestämmer jag mig för att det här är en bra dag och en dag närmare till att bli helt frisk och återställd. Därför kan det vara jobbigt med alla som ringer och frågar hur jag mår. För mår jag inte bra och måste prata om det så är ju helt plötsligt den bra dagen borta. Det här är svårt att förklara för sin omgivning och att få en bra balans i hänsynstagande både mot mig och de som vill så väl och vill veta och bryr sig.

Ett nytt perspektiv på livet

Vad har jag lärt mig av det här och vilken nytta har jag av det? För det är ju inget ont som inte har något gott med sig.

Jag pendlade i tio år från Vaxholm till Stockholm, började lessna och önskade att något annat skulle hända i mitt liv. Jag sa upp mig från jobbet för att starta Skillfinder.se. Det är en mötesplats för konsulter och uppdragsgivare att hitta varandra. Jag hade länge gått och funderat på hur jag kan hjälpa konsulter att hitta nya uppdrag och uppdragsgivarna att hitta sina konsulter. Jag var jätteglad över att ha fått nya möjligheter och att något nytt hade hänt. Där kunde det vara stopp!

Men så kom cancerbeskedet som istället fått mig att stanna upp och gett mig andra prioriteringar i livet. Så jag tänker – Nu Suzanne, har du fått möjlighet att se livet med andra ögon och ge dig själv en ny livskvalitet.

Jag ser på livet på ett helt annat sätt och har bestämt mig för att göra något bra av det här. Jag känner att jag kommer att bli frisk, det finns inget annat i min värld. Det ska bara vara den friska Suzanne som finns kvar när det här är över. Allt som är skadligt och farligt är förintat!

This entry was posted in Blogg.

10 Comments

  1. Ewa wigenheim 28 april, 2017 at 21:44 #

    Härliga du, tack för att du delar en ärlig beskrivning. Du kommer ut starkare. Kram

    • Suzanne 8 maj, 2017 at 08:28 #

      Tack Ewa
      Nu är nerförbacken över och jag är på väg upp igen.
      Kram

  2. Maj-Britt Höckert Hö 28 april, 2017 at 21:56 #

    Kära fina Suzanne vilken stark läsning att ta del av alla detaljer som Du beskriver. Jag kan bara buga mig för Dig och vet att Du kommer att bli helt frisk och leva ett bra liv med Din älskade familj och med arbetsuppgifterna som passar Dig perfekt med all den uppmuntran som Du är förmögen att förmedla till andra människor.
    Stor varm kram från oss till Er båda finaste vänner.
    Tillgivna Maj-Britt

    • Suzanne 8 maj, 2017 at 08:29 #

      Kram bästa gast.
      Nu kommer sommaren med ljus o h värme. Och mina krafter börjar komma tillbaka.
      Kram

  3. Raija Ziden 29 april, 2017 at 08:20 #

    Tack för att du delar med dig ??

    • Suzanne 8 maj, 2017 at 08:31 #

      Tack du med. Ha det fint t och hoppas du får vara frisk.
      Hälsningar Suzanne

  4. Louise Clausen 30 april, 2017 at 10:47 #

    Håller helt med dig om att det pratas för lite om följderna av ett cancer-besked. Du kanske har fått en uppgift där? Den här texten är en fantastisk början. Tack!

    • Suzanne 8 maj, 2017 at 08:32 #

      Tack för fina kommentarer och kanske kan vi göra något mer i denna fråga.
      Ha det fint
      Suzanne

  5. Anette hjelm 7 maj, 2017 at 16:45 #

    Tack Suzanne. Du fick fram allt det dom jag velat. Precis så är det.

    • Suzanne 8 maj, 2017 at 08:34 #

      Så är det…. och mycket mer finns det att berätta men man får börja någonstans.
      Ha det fint. Hoppas du nu mår bra.
      Suzanne

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*