Author Archives: Fotograf Tommy Jansson

Tänk om väggar kunde berätta.

Tog en liten tripp till Gränna på semestern.

Eftersom gamla byggnader fascinerar mig mycket så blev det ett besök på Brahe Hus, tänk om gamla väggar kunde berätta sin historia.

Per Brahe började bygga Brahehus som änkesäte till sin fru Kristina Katarina Stenbock 1637, men det blev inte klart förrän 1650 talet, eftersom hon avled 1650 användes byggnaden istället för inkvartering av Brahes gäster. När bygget blev färdig bestod den av en hög huvudbyggnad vid klippan ner mot Vättern och en grymt fin utsikt ut över Visingsö och Gränna. Hösten 1708 börjande en brand i Uppgränna och elden spred sig även till Brahehus som då brann ned till grunden.

Helt klart värt ett besök.

Posted in Blogg Tagged |

Chippen hälsade på.

I förrgår kom lilla Chippen förbi och hälsade på, man kan ju inte mer än hålla med om att dom små krakarna är söta när dom lufsar runt på gräsmattan.

Hundtricket fungerar.

 

Posted in Blogg

Förfrågan från äventyraren.

Fick en förfrågan från äventyraren Mats Goldberg om det kan funka och plåta i en gammal gruva som inte har någon belysning?……..Klart det går…….!

Bara lasta bilen med ett gäng batteridrivna studioblixtar och litet annat bra att ha.
Drog iväg till Äventyrsgruvan i Tuna-Hästberg en bit från Borlänge för att träffa Mats och guiden Mattias Bengtsson, trampade ner 385 smala trappsteg (trappan/schaktet lutar 45 grader) och sen iväg 450 meter till en kolsvart sal med bara våra hjälmbelysningar för att se något överhuvudtaget.
Kul uppdrag.

Posted in Blogg

Min vän Suzanne berättar om när hon fick bröstcancer.

Var dag ovan jord är en bra dag!

Plötsligt har jag fått något i kroppen som jag inte har kontroll över. Jag kan inte göra något åt det och det är jätteläskigt. Jag som är en levnadsglad person och ser möjligheter med allt, klagar sällan och ältar ingenting och det har varit en styrka under den här resan. Mitt i den här skiten är jag tacksam för att jag bara fick bröstcancer när det finns så många andra svårare cancerformer.

Jag fick en bröstcancerdiagnos

Allt gick så fort efter att jag fått bröstcancerdiagnosen hösten 2016. En månad efter opererades jag och efter fyra veckor fick jag min första kembehandling. Sex behandlingar beslutade läkarna om att jag skulle ha och de tre första ska hindra cancerceller att bilda sin dna sträng som gör att det inte bildas nya cancerceller, alltså sabbar fortplantningen av cellerna. De tre sista ska förhindra att cancercellerna sätter sig på skelettet.

Sjutton gånger ska jag ta en spruta i benet med tre veckors mellanrum, alltså cirka ett år. Det är ett komplement till cellgifter och innehåller antikroppar som kan känna igen och binda strukturer på cancerceller och sedan blockera livsviktiga signalvägar så att tumören krymper eller helt försvinner.

Jobbiga behandlingar och euforiska stunder

De här behandlingarna är jättejobbiga! Tänk er ett löpande band där alla kvinnor, de flesta hårlösa, ligger i en och samma sal. Mellan varje säng står en skärm för att ge lite integritet. Det enda vi hör i tre timmar är ljudet från maskinen som pumpar in det jäkla giftet i kroppen som ska sabba cellerna. Det är hemskt och känns så läskigt.

Efter behandlingarna mår jag jävligt illa och får extremt ont i kroppen. Jag känner mig som en 97-åring när det värker i muskler, svank, höft, ljumskar och lår. En hemsk beläggning sätter sig i munnen och allt smakar järn, slemhinnorna blir knottriga, ögon och näsa torra. Jag orkar ingenting!

Jag vet ju varför jag måste göra det här men känslan av att jag sänker kroppen helt vid varje behandling är så jobbig. Jag intalar mig själv varje gång – Nu jobbas det som fan i kroppen för att göra mig frisk! Efteråt måste jag ta motmediciner eftersom kembehandlingarna är så kraftfulla.

Men jag har också mina euforiska stunder. Det är mellan de hemska behandlingarna när jag känner att livet är på väg tillbaka och allt är helt fantastiskt. Det är otroligt skönt!

Varför vet vi inte mer

Allt det här vet vi så lite om och vi pratar ännu mindre om det. Man hör om personer i ens närhet som får olika cancerbesked och konstaterar att – jaha, en till! Det vi vet är att forskningen har kommit långt för just bröstcancer. Det pratas mycket om den medicinska behandlingen men mindre om hur man mår och hur det påverkar oss och våra relationer.

Det finns så mycket frågor…. hur känns det när bröstet är borta, ska jag välja ett inplantat och hur känns det? Bröst är ju en viktig kvinnlig symbol och hur kommer det att kännas att ha ett implantat och hur skulle det vara om jag inte valde att ha ett.

Att tappa håret då! Män rakar huvudet för att det är modernt och manligt men för en kvinna är det synonymt med att vara sjuk.  – Du har en fin huvudform och ditt ansikte kommer fram mer. Det hör jag ofta men vad spelar det för roll. När jag ser mig i spegeln ser jag en sjuk kvinna som mest liknar Skalleper i Ronja Rövardotter.

Jag tycker att vi skulle våga prata mer om de här viktiga frågorna!

Så mycket känslor och funderingar

Att få cancerbesked är jättejobbigt och hela familjen blir drabbad. Vi pratar väldigt mycket hemma på ett djupt plan om alla stora och tunga frågor och det är bra.

För mig är det också viktigt att uttrycka mina känslor och tankar med någon som inte är mig så nära och det tror jag alla behöver. Följdsjukdomar, prioriteringar i livet, tycker min man om mig fast kroppen förändrats, mister jag den jag älskar, vår nytta på jorden och vad ska vi hinna med.

Att få ett cancerbesked är en riktig wakeup och ställer prioriteringar och val på sin spets.

Alla vill så väl   

Varje morgon när jag vaknar bestämmer jag mig för att det här är en bra dag och en dag närmare till att bli helt frisk och återställd. Därför kan det vara jobbigt med alla som ringer och frågar hur jag mår. För mår jag inte bra och måste prata om det så är ju helt plötsligt den bra dagen borta. Det här är svårt att förklara för sin omgivning och att få en bra balans i hänsynstagande både mot mig och de som vill så väl och vill veta och bryr sig.

Ett nytt perspektiv på livet

Vad har jag lärt mig av det här och vilken nytta har jag av det? För det är ju inget ont som inte har något gott med sig.

Jag pendlade i tio år från Vaxholm till Stockholm, började lessna och önskade att något annat skulle hända i mitt liv. Jag sa upp mig från jobbet för att starta Skillfinder.se. Det är en mötesplats för konsulter och uppdragsgivare att hitta varandra. Jag hade länge gått och funderat på hur jag kan hjälpa konsulter att hitta nya uppdrag och uppdragsgivarna att hitta sina konsulter. Jag var jätteglad över att ha fått nya möjligheter och att något nytt hade hänt. Där kunde det vara stopp!

Men så kom cancerbeskedet som istället fått mig att stanna upp och gett mig andra prioriteringar i livet. Så jag tänker – Nu Suzanne, har du fått möjlighet att se livet med andra ögon och ge dig själv en ny livskvalitet.

Jag ser på livet på ett helt annat sätt och har bestämt mig för att göra något bra av det här. Jag känner att jag kommer att bli frisk, det finns inget annat i min värld. Det ska bara vara den friska Suzanne som finns kvar när det här är över. Allt som är skadligt och farligt är förintat!

Posted in Blogg

Då har terrorn kommit till mellanmjölkens land.

En surrealistiskt fredagseftermiddag med många känslor när terrorn slår till i Centrala Stockholm idag.

Bara några få kvarter från min studio låg det döda och allvarligt skadade människor utefter Drottninggatan ner mot Mäster Samuelsgatan.
Terrorn har kommit även till oss i mellanmjölkens land.

 

 

Posted in Blogg Tagged |

Professionella människor.

Att ha förmånen att jobba med professionella människor är enormt roligt som fotograf, här en bild på Paula en jätte duktig danstjej.

Posted in Blogg, Dans Tagged , , |

Den vita båten.

Sent en torsdagskväll fick jag ett mejl från en Amerikansk kund. ”Hej Tommy vi skulle vilja ha en ny vinterbild på kvällen av den där vita segelbåten i centrala Stockholm”, kan du ordna det under fredagen.
Mitt svar blev: Kul, det är typ midsommarväder i Stockholm men det är i alla fall mörkt på morgonen 🙂
Kundens svar: Då får bli vad det blir 😉
Ha en trevlig helg.

Posted in Blogg Tagged , |

Har du bestämt dig för att åldras med värdighet!

Åldras med värdighet.

Grenslar du då din din tvåhjuling.

När du insett att du förlorat kriget mot din egen kropp och bestämmer dig att istället åldras med värdighet. Är det då du väljer en Harley Davidson eller svindyr cykel med tajt kroppsstrumpa i lycra som tillbehör?

Blir du då en MEMILS: Medelålders Män i Lycra? Du skaffar dig en cykel i kolfiber som väger som ett spädbarn, kostar som en mindre bil och ger dig hänsynslöst ut i gatustriden.

Eller blir du en ”Peter Fonda i Easy Rider” med bensin i blodet som vill ha något stort och starkt mellan benen? Det spelar ingen roll om det står Nightmare MC, Strul MC eller Vevgrammofonens Vänner på skinnjackan.

Med en tillbakalutad stil grenslar du din tvåhjuling och ser självbelåten ut under dina brillor.

Posted in Blogg Tagged , |

KOKA KOTTAR

Uppfinnare Robert Kraft.

Uppfinnarjockes arvtagare!

Han lever inte i ett laboratoriehus i Ankeborg som Uppfinnarjocke och har ingen robot som medhjälpare. Han har heller inte behövt ersätta köpare för att uppfinningen har förödande effekter som han inte talat om.  För Robert Krafts uppfinningar fungerar!

Robert Kraft är alltså uppfinnare precis som Uppfinnarjocke!

  • Jag har varit en lösningsorienterad person sen barnsben och konstruerade allt från linbanor mellan grannhuset till olika påhittiga kojor. Ett minne som har etsat sig fast är när jag var 5 år och flyttade legobitar fram och tillbaka med fingret och funderade varför de inte förflyttades av sig själv när jag tog bort fingret.

Roberts pojkdröm var att få kalla sig uppfinnare. – Man behöver inte vara galen som Uppfinnarjocke och utveckla konstiga maskiner och kemiska preparat som har enastående egenskaper. För mig handlar det om att hitta lösningar på vardagsproblem.

Under många år jobbade Robert inom läkemedelsindustrin och genom sin uppfinnesrikedom löste han olika forsknings- och affärsprocesser till att bli mer innovativa. Till slut ledsnade han, tog 3 års pappaledighet och lovade sin fru att hålla sig på mattan och inte riskera familjens ekonomi och välstånd med massa galna idéer.

  • Jag höll löftet en tid men sen kom tankarna smygande på nya projekt och Braskotten var en av idéerna.

I en Damtidning läste han ”Veckans husmorstips” som handlade om att hämta kottar i skogen, droppa stearin över och använda dem för att tända brasor. Robert testade tipset men det fungerade inte. Han var besatt av tanken att idén skulle lyckas och experimenterade med olika kokningsprocesser, temperaturer och ingredienser. Efter flera hundra försök fick han fram det perfekta receptet för Braskotten.

  • När jag höll på som mest med att koka kottar på garageuppfarten började min fru ledsna och tyckte att nu var det nog dags att skaffa ett jobb igen.

Kotteprojektet lades på is och Robert fick jobb inom läkemedelsindustrin i Schweitz under några år. 

Efter en brainstorming med tre andra entreprenörer togs projektet om Braskotten upp igen. Uppfinningen var i stort sett klar och efter en del jobb med hur den skulle förpackas kom de fram till att kottarna skulle ligga i en exklusiv och snygg låda.

Braskotten är tillverkad av en ren naturprodukt från tallskogarna i Västernorrland, stearinet i kottarna från Svanenmärkta Delsbo Candles och läderhandtaget från en gammal skinnsoffa som skänktes bort på Blocket. – Vi har räknat ut att soffan räcker till 17000 läderhantag, säger Robert.

Idag säljs Braskotten på Naturkompaniet, olika inredningsbutiker och florister och återförsäljare i hela Centraleuropa.  Förra veckan visades den också på Formex mässan.

I höst lanserar Robert ett rakhyvelsfodral som förlänger bladens livslängd genom att ett torkmedel i fodralet gör att luftfuktigheten sjunker och bladet håller sig skarpt. Den lösningen kom han på när hans båt hade möglat på insidan. – Jag googlade på hur möglet skulle kunna tas bort och hittade ett torkmedel som finns i en speciellt kattsand.

Robert fyllde båten med kattsand och det blev snustorrt. Hans nyfikenhet gjorde att han googlade mer på torkmedlet och fick fram att det även fungerade bra för rakhyvlar.

Med sin uppfinningsrikedom har han så klart fler projekt på gång och ett av dem är hur man ska kunna desinficera den gummerade ledstången på rulltrappor. Idén fick han efter flera USA besök och upplevelsen av amerikanarnas bacillskräck. – Tänk på alla dessa stora köpcentrum och många rulltrappor, så borde väl idén vara intressant och ge stor genomslagskraft, säger Robert.

Ja, man kan inte annat än önska uppfinnar Robert lycka till med alla projekt!

Kotten.

Posted in Blogg Tagged |

Ingen jävla Jante!

Yachtmaster Erik Drakenberg.

Erik Drakenberg – ingen jävla Jante!

  • ”Jag brukade säga till mina elever att Du är det bästa av det bästa sedan The Big bang, försök bevisa motsatsen”.

Erik Drakenberg är en oerhört inspirerande person som har många människors välmående på sitt samvete. Att entusiasmera andra till att utmana sig själva och göra sånt som får dem att må bra, det är Eriks drivkaft.

Idag driver Erik företaget Goodsailing som levererar just det de heter – till företag och privatpersoner. De seglar med 1 till 200 personer i en till tjugo båtar och arrangerar konferens, teambuildning, kickoff, möhippor och svensexor och mycket mer.

Seglingen är något av en ”arvssynd”:

  • Min släkt har seglat i generationer, pappa, farfar, farfars far och så vidare. Jag har hört berättas när farmor föreslog att hon och farfar skulle köpa bil och farfar undrade ´Vad ska vi ha bil till när vi har båt?´, berättar Erik.

Erik, som idag är 51 år, har hunnit med mer än de flesta och gör det också väldigt bra, något han inte sticker under stol med:

  • Ja, jag är bra, ingen jävla Jante här inte!

Det är just den inställningen han försökte ge sina elever när han jobbade som matte-,  biologi-, kemi-, fysik- och tekniklärare mellan -99 och -06. Han blev vald till skolans bästa lärare och beskriver känslan när alla elever i åk 9 ställde sig upp och applåderade honom. Han berättar också om en speciell händelse som berörde honom djupt:

  • Det var några år sedan och vi satt på en restaurang i Vaxholm, ett par vänner, min fru och jag. Då kommer en kille fram och säger: ’”Är det inte Erik?” och fortsätter ”Jag var din elev i skolan och jag skolkade ofta. Du var den enda läraren som stoppade mig i korridoren pratade allvar med mig och sa: Det är viktigt att du faktiskt är här, du lär dig inget hemma och här finns dina kompisar”. Killen sa att det förändrade inställningen till skolan. Han vände ner blicken och sa nästan lite förläget: Nu utbildar jag mig till psykolog. Det jag hade sagt hade gjort skillnad och det känns mycket bra, säger Erik.

Något som har påverkat Eriks liv i grunden är den olycka som han var med om i 19-årsåldern. Som den äventyrare han redan då var sysslade han med hängflyg och kraschade. Han komprimerade en kota och bröt av laminabenet på två kotsegment. Det var otroligt nära att han blev förlamad för livet. Rehabiliteringen blev lång och när den vanliga sjukvården hade gjort sitt hade han fortfarande svåra smärtor i ryggen. Lyckokastet var kontakten med en skicklig naprapat som hjälpte honom. Den ovärderliga hjälp han själv fick ville han på något sätt dela vidare. Han tänkte ”om det nu är så att jag har ont i ryggen resten av mitt liv så kan jag åtminstone hjälpa andra” Därför började han plugga på naprapathögskolan och var klar där 1995.

  • Jag träffade en person som gjorde extremt starkt intryck på mig, när jag gjorde mitt examensarbete. Han kunde läsa olika personers energi som en öppen bok. Han kände in den andra och kunde berätta sånt som man själv bara hade anat. Det mötet fick mig att söka djupare insikt om mig själv och hur ”allt” hänger ihop.


Erik har ett öppet sinne och väjer varken för andlighet och det man i folkmun kallar övernaturliga fenomen. Och på frågan om det finns någon religiös tro i grunden svarar han:

  • Jag tror på mig själv, alltså tror jag på Gud.

Förklaringen till detta kryptiska yttrande är att han ser alla människor som en del av skapelsen eftersom vi som lever på jordklotet idag har genomgått miljarder år av evolution. Alltså måste vi helt enkelt vara det bästa av det bästa.

1994 utbildade Erik sig hos den kände psykologen Lars-Eric Unestål som var tidig med att introducera mental träning för idrottare i Sverige. Personlig utveckling genom mental träning är något Erik ständigt jobbar med, både för egen del och när han undervisar i seglingssammanhang eller som massageinstruktör på Hälsoteket i Solna. Hans egen största utmaning är att påminna sig själv om att vara ödmjuk.

  • Jag är som sagt långt ifrån ödmjuk men jag försöker verkligen, eftersom det blir så mycket trevligare i kontakten med andra människor. För att verkligen ge mig själv en ordentlig läxa (när jag gick långt över gränsen) slutade jag dricka kaffe under ett år, det var kämpigt, men karaktärsdanande, berättar han.

Erik vill gärna avsluta samtalet med att säga att han är så tacksam. Varje dag försöker han njuta av livet och se det vackra. Hans gamla skola Norrbergsskolan har hört av sig och behöver hjälp med en matte/NO-tjänst – och när folk behöver hjälp har han svårt att tacka nej.

Under många somrar har Erik och hans fru Suzanne seglat ÅF-Offshore Race – Gotland Runt med betalande besättning.

Posted in Blogg, Segling Tagged , |