Resan till Jordanien september 2016

Hjälp oss att hjälpa flyktingfamiljer i Jordanien

Tommy och jag har gjort flera resor till Jordanien då vi tagit med oss insamlade kläder, leksaker och pengar till flyktingfamiljer. Behovet av hjälp till enskilda familjer som lever papperslöst och undanskymt utanför de stora flyktinglägren där UNHCR, The Red Crescent och andra hjälporganisationer verkar, är enormt stort.

Vi kan inte hjälpa alla men vi vill försöka att ge några få ett drägligare liv. Vi vill definitivt göra en bestående insats att hjälpa en eller flera krigsskadade barn och ungdomar som bor på rehab-kliniken Al-Bader Center i Amman. Därför vädjar vi om ekonomiska bidrag till proteser.

Tommy Jansson, Stockholm, fotograf@tommyjansson.com

Ulf Tebelius, Göteborg, ulf.tebelius@tele2.se

Här kan du läsa om vår senaste resa som skedde i slutet av september till början av oktober 2015.

Jordanien 2015-09-28 till 2015-10-03

Gaza Regugee Camp – 2016-09-29

Vi ankom Amman kl. 02.00 lokal tid och till hotellet 03.30. En väska full med kläder försvann under flygresan. Några timmar senare blev vi upphämtade vid hotellet för bilfärd till Gaza Refugee Camp där vi möttes av skolbarn och lärare. Vårt förråd av kramdjur, fotbollar, dockor och barnkläder tog snabbt slut. Tommys ”Hälge”, ett mjukisdjur i form av en älg, fick stor uppmärksamhet.

Föregående år när i besökte samma flyktingläger såg vi en liten kille, kanske 10 månader gammal, som låg på mage och jollrade när vi hälsade på i hans hem. Vi lyckades spåra hans familj trots att de hade bytt bostad och återsåg samma kille, nu i 2-års åldern. Han fick en egen liten lastbil.

Bostäderna i detta flyktingläger är synnerligen primitiva. Många tak består av korrugerade plåtar lagda på enkla träreglar och belastade med stenar och gamla bildäck för att inte blåsa bort. Sommartid blir det glödhett inomhus och vintertid bistert kallt. När det regnar utgör taken inte mycket skydd. Vi såg några bostäder med murade tak som delvis hade rasat in. Dessa hus ägs ofta av jordanska familjer som inte är intresserade av att bekosta reparationer. Gazaflyktingarna i lägret är ju endast ”tillfälligt boende” i Jordanien (sedan 1948). Till några få familjer kunde vi lämna ekonomiska bidrag till akuta reparationer och planerade operationer.

Al-Bader Center – 2016-09-30

Mohammed Al Kurdi hämtade oss för färd till Al-Bader Center där vi fick träffa många av rehab-centrets ungdomar, som alla är krigsskadade och i behov av proteser. En ung grabb, ca 15 år, som vi mött tidigare, hade båda benen amputerade, en hand söndertrasad och ett öga förstört. Vår önskan var att i första hand försöka hjälpa honom att komma tillbaka till ett drägligt liv, kanske genom att ta honom till Sverige för utprovning av lämpliga proteser. Vi har senare fått reda på att denne grabb har fått komma under vård i Tyskland.

Tommy fick många intressanta bilder på ungdomarnas olika aktiviteter under den frivilliga lärarpersonalens ledning. Detta var vårt andra besök på Al Bader Center, det kändes som att komma till en stor familj med goda vänner. ”Hälge” blev väldigt uppskattad och bestämde sig för att stanna i Amman och flytta in hos ungdomarna.

Vi kunde bidra med kontant ca 25 000 kr till centrets verksamhet, som helt finansieras med privata bidrag. Rehab-kliniken Al Bader Center är politiskt och religiöst obunden och många i personalen arbetar ideellt. Vi har fortfarande ambitionen att hjälpa en eller flera av de lemlästade barnen och ungdomarna att få bästa möjliga rehabilitering.

Italian Hospital i Amman – 2016-10-01

Vi tog taxi ”down town” till Ammans äldsta sjukhus, Italian Hospital, grundat ca 1850. Där möttes vi av vår vän Mahmoud, en lekfarbror, clown och stor barnvän med en ryggsäck full av roliga saker såsom ballonger, visselpipor och ansiktsfärger och en clowndräkt med peruk och hatt. Mahmoud tog oss runt till barnavdelningarna där han är en välkänd och uppskattad figur. (bild på baby med blodtransfusion)

Senare besökte vi en ensamstående mamma från Sakaara i Syrien. Hon bodde i en liten lägenhet med sina två små barn. Mannen var försvunnen, kanske dödad. Vi hade fortfarande lite leksaker kvar och kunde ge barnen en liten anka på jul, som mina (Ulfs) egna barn och barnbarn lekt med. En platta med glaspärlor gjorde den 5-åriga dottern förtjust. Mamman blev kanske mindre förtjust i ankans kvack-kvackande.

Mahmoud tog oss med till ett barnkalas där husets yngsta dotter fyllde 9 år. Vi kom som oanmälda gäster men blev väldig väl mottagna av födelsedagsbarnet (en glad liten tös med Downs-syndrom), hennes äldre systrar, hennes mamma, tre mostrar och en mormor. Familjen kom ursprungligen från Ramalla och Jaffa i Palestina. Det blev en storslagen födelsedagsfest med mycken värme och glada upptåg, tårta, ballonger och många godsaker.

Middag hos familjen Khaled – 2016-10-02

I en källarlokal någonstans i centrala Amman blev vi inbjudna till en flyktingfamilj från Homs i Syrien, bestående av tre bröder med fruar och barn och en farfar. En av bröderna kunde lite engelska men alla behärskade kroppsspråket. Mahmoud blev snabbt medelpunkten för de ansiktsbemålade mindre barnen. Alla hjälptes åt att blåsa upp ballonger som snart fyllde golvet i ett av rummen. Mahmoud delade ut knappnålar till alla ungarna och uppmanade dem att panga alla ballongerna. Avsikten var att de skulle förstå att alla starka smällar inte behövde betyda farliga skott. Senare blev vi alla bjudna på middag bestående av ett stort fat med ris och kött och grönsaker och yoghurt. Barn och männen fick äta först medan kvinnorna tittade på. Trots små resurser var gästfriheten gränslös.

Vi hann med ytterligare några besök hos syriska flyktingfamiljer, som levde papperslösa i enkla tillfälliga bostäder i Amman. En del familjer bestod av flera ensamstående mammor med barn där männen saknades. Några av barnen hade förlorat båda sina föräldrar.

Hemresa – 2016-10-03

Den tredje oktober packade vi våra väskor och reste hem mot Sverige, men vårt arbete för att hjälpa dessa utsatta barn och familjer fortsätter. Just nu har vi startat ett projekt för att försöka hjälpa Sami, 12 år, som bor på Al Bader Center. Även han har båda benen amputerade och vår ambition är att om möjligt ge honom två välfungerande proteser från Sverige.